Hans liv har gått i baklås och han vet sig ingen råd. Men en dag återfinner han en kartong med kassettband som familjen spelade in när han var liten och nu öppnas en dörr. När han lyssnar till banden återuppstår hans barndom och han tar plats i sitt tidigare liv igen. Här finns den närhet han så förtvivlat saknar. Men här finns också den äregirige och krävande fadern som var familjens självklara centrum, och som han idoliserade så. Nu kommer minnena tillbaka - och allt måste omvärderas. Sigge Eklunds självbiografiska roman är en stark och smärtsam uppgörelse med en far som älskat offentlighetens ljus och som kastat en djup skugga in över sonens liv - länge försöker han slå sig loss innan räddningen kommer från ett oväntat håll.
Det är 1988 och har precis börjat snöa, Sigge Eklunds tredje roman är också en sällsynt levande uppväxtskildring som väcker till liv platser, människor och händelser ur berättarens barndom. Här finns t ex några underbara sidor om atmosfären i familjens bil på väg till fjällen: lätt bensinlukt, kvardröjande os efter grillkorv och pommes frites, föräldrarnas mumlande röster i framsätet och så Bruce Springsteen ur högtalaren.
"(Synantrop) är otroligt vackert skriven, insiktsfull, rörande och helt enkelt strålande. Sigge Eklund kommer att bli hur stor som helst. "
Aftonbladet
Författarens hemsida: www. sigge. com
Är det bara jag eller finns det någon annan som också tycker att Sigge Eklund vältrar sig aningen för mycket i självömkan? Egentligen är det inget fel på berättelsen i sig, romanen är gripande och så, men det är någonting med den som gör mig lite... irriterad.
(2009-03-02 15:09:45)
För att undvika att Bok.nu missbrukas genom spam ber vi dig att fyll i koden som visas i bilden nedan. Om du inte ser vad det står, prova att generera en ny bild!
Tryck här för att generera en ny bild!